Ja vänner, nu sitter jag här, mäktigt bakfull i samma spretiga frisyr jag somnade i runt 5-tiden. Då kan det ju vara läge att avge ett storartat nyårslöfte. :)
För 2008 ska jag:
Do or do not, there is no try.
Sätta upp uppnåbara väldefinierade korttidsmål för mig själv och sedan vara stenhård med att uppnå dem.
Det är jag alldeles för bakfull för att skriva något mer pretentiöst om än så.
Nu ska jag förtära en mycket ohälsosam pizza och läsa ut Starship Troopers.
Gott nytt år människor!
Tuesday, January 1, 2008
Monday, December 17, 2007
Thursday, December 6, 2007
24!

Jepp, den 14:e december fyller jag 24!
Detta betyder givetvis att DU är bjuden på min fantastiska födelsedagsfest den 15/12!
Var?
Hemma hos mig.
Fosievägen 29a, Malmö
När?
Lördagen den 15/12 2007 runt 19-tiden.
Hur?
Med en massa trevliga människor, överförfriskningar och god mat som jag lagar till!
Vem?
Whatever! Om du misstänker att jag vanligtvis skulle släppa in dig i min lägenhet om du knackade på så är du hemskt välkommen. :)
Vi ses!
Tuesday, December 4, 2007
Övertidspoesi - 2!

Nu sitter jag här igen, ensam på kontoret sent på kvällen.
Här kommer därför en vacker dikt!
==================================
Referensen den pekar,
men ingenting där finns.
Elefanten den frågas,
men ingenting han minns.
För det saknas en session
i vår kärleksekvation
Utan transaktioner
får barnen inga pins.
Svept i transaktionen
finns inga undantag.
Svept i transaktionen
finns bara du och jag.
För ingen kommer in
när vi inte vill bli störda.
Ingen kommer in
i vår tunga arbetsbörda.
Med atomisk precision,
stängs våran session.
Elefantens rop har blivit hörda.
==================================
Labels:
dagsverke,
elefant,
övertid,
poesi,
programmering
Sunday, November 18, 2007
Kvalitetstid - och att slåss mot entropi

(Att ha en blogg är jäkligt praktiskt. Man kan ge folk en massa tips och goda råd som egentligen är helt riktade till en själv.
Se upp! Här kommer de!)
Det är en klysha, men tid är dyrbart. Hur den spenderas är ganska viktigt.
Människor är fulla med potential; de kan påverka världen, sig själva, sina medmänniskor, lära sig saker, skapa saker, uppleva saker, drömma och förverkliga drömmar.
Varje ögonblick är fullt av möjliga vägar att gå, men vägen som väljs är ofta den som erbjuder minst motstånd och det är sällan det är den optimala.
- Att titta på ännu ett avsnitt av en medioker TV-serie
- Att inte säga hej till den vackra flickan
- Att kolla mail, facebook, forum, bloggar och nyheter i en oändlig loop
- Att bara gå upp en level till
Du ser vart jag vill komma. :)
Jag skriver sådana här inlägg lite då och då.Uppenbarligen behöver jag ibland ett litet personligt väckelsemöte där jag ger mig själv en verbal bitch-slap för att jag inte lever upp till mitt fulla potential.
Egentligen är kanske den största poängen med det här blogginlägget att det är jäkligt viktigt att ibland bara sluta göra saker, sätta sig ner, tänka över sina värderingar, och sedan fortsätta göra saker, fast rätt saker och bättre.
En av de bättre teserna från boken Getting things done är principen att skriva ner det man åtagit sig att göra i en eller annan form. Detta leder till att man inte behöver besväras av den gnagande känslan av att det är en massa saker man borde göra som man inte gör.
Med allt som ska göras nedskrivet kan man ta ett informerat beslut om vad som ska göras först, göra det, och sedan gå vidare till nästa sak. Fantastiskt!
Således, här kommer min livsförändrande approach till att prioritera min tid bättre:
Lappar!

Jepp, ganska orevolutionerande. Jag tänker nu skriva ner saker att göra på lappar, sortera dem lite efter viktighet och sedan göra dem. Vi får se hur det går.
Det bör nämnas att jag snott lapp-idén från Mattias, som förutom att han är jäkligt duktig på att styla sitt hår har en fallenhet för att få saker gjorda. :)
Sådär ja, jag återkommer med ytterligare ett inlägg om produktivitet när jag fallit tillbaka på schatteri och dekadens om ett tag. NU ska jag dock ta mig an nästa lapp med förnyad kraft och motivation!
Labels:
dekadens,
jävligt pretto,
lappar,
prioriteringar,
produktivitet
Thursday, November 1, 2007
Monday, October 29, 2007
Djupa funderingar
I beskrivningen av den här bloggen så har det förutom mördarapor och nördigheter utlovats djupa funderingar. Därför är temat för dagen naturligtvis:
Road Rash och livet
-%5B!%5D011.bmp)
Jag var hemma i Halmstad i helgen. Där träffade jag på en gammal vän som jag inte pratat med på 15 år, nämnligen Road Rash 3 (ursprungligen till SEGA Mega Drive, nu till min laptop).
För er som inte känner till spelet så går det i huvudsak ut på att köra väldigt fort med en motorcykel, slå dina medtävlare i huvudet med diverse tillhyggen och undvika att köra på saker såsom kor, träd, bilar och polishelikoptrar.
Ofta när man stöter på saker från sin barndom så blir man lite lätt besviken då man upptäcker att de faktiskt var ganska lama (Kalle Ankas pocket, jag tittar på dig!).
Så är ej fallet med Road Rash!
Till min förtjusning så upptäckte jag att det är precis lika roligt som jag minns det! Det är fartfyllt, våldsamt och härligt utmanande!
Så, var det bättre förr? Om det tvistar retronördarna, men en sak med äldre spel är att spelupplägget i regel är enklare än spel som kommer ut nu. Numera finns det fantastiskt bra spel med bländande vacker grafik som leverar en engagerande och utmanande spelupplevelse, men det finns också massvis med spel som inte alls är speciellt roliga utan bara väldigt välgjorda. Förr fanns det tonvis med dåliga spel som såg ut som skit, men de riktigt bra var enklare att känna igen då de förutom att se ut som skit erbjöd en härlig spelupplevelse.
Nåväl, för att göra skäl för bloggtiteln kommer här ett gäng fullständigt irrelevanta livsmetaforer från Road Rash:
Road Rash och livet
-%5B!%5D011.bmp)
Jag var hemma i Halmstad i helgen. Där träffade jag på en gammal vän som jag inte pratat med på 15 år, nämnligen Road Rash 3 (ursprungligen till SEGA Mega Drive, nu till min laptop).
För er som inte känner till spelet så går det i huvudsak ut på att köra väldigt fort med en motorcykel, slå dina medtävlare i huvudet med diverse tillhyggen och undvika att köra på saker såsom kor, träd, bilar och polishelikoptrar.
Ofta när man stöter på saker från sin barndom så blir man lite lätt besviken då man upptäcker att de faktiskt var ganska lama (Kalle Ankas pocket, jag tittar på dig!).
Så är ej fallet med Road Rash!
Till min förtjusning så upptäckte jag att det är precis lika roligt som jag minns det! Det är fartfyllt, våldsamt och härligt utmanande!
Så, var det bättre förr? Om det tvistar retronördarna, men en sak med äldre spel är att spelupplägget i regel är enklare än spel som kommer ut nu. Numera finns det fantastiskt bra spel med bländande vacker grafik som leverar en engagerande och utmanande spelupplevelse, men det finns också massvis med spel som inte alls är speciellt roliga utan bara väldigt välgjorda. Förr fanns det tonvis med dåliga spel som såg ut som skit, men de riktigt bra var enklare att känna igen då de förutom att se ut som skit erbjöd en härlig spelupplevelse.
Nåväl, för att göra skäl för bloggtiteln kommer här ett gäng fullständigt irrelevanta livsmetaforer från Road Rash:
Även om du trillar av din motorcykel så är loppet inte kört. Skulle du finna dig krockad med en ko: Spring tillbaka till din motorcykel och lägg gasen i botten!- Det gäller att börja luta sig i god tid innan en skarp kurva, annars är risken att man flyger av banan.
- Även om folk vill slå dig med en kofot så att du trillar av din motorcykel så är det långt större risk att du trillar av p.g.a. vårdslös körning. Stirra dig inte blind på konflikter med andra när målet är att komma framåt.
- Kör du om alla dina medtävlare så blir det väldigt ensamt, men å andra sidan så vinner du en massa pengar och berömmelse.
- Nunchuks är jävligt coola.
Subscribe to:
Posts (Atom)